Den 23:dje mars, maken vaknar och mår inte bra, vill att vi kör in till akuten i Malmö. Vi tar en bil in dit, väl där inne bryter allt ut. Får svårigheter att andas, trycket sjunker och allt blir till ett ända kaos. Med fullt batteri upp till IVA och han läggs i respirator. Läget är mycket kritiskt, allt är ofattbart. De följande dagarna fyllda med gråt och förtvivlan, ska det sluta såhär????
Kände mig oerhört ensam, men i stunder som dessa ser man vilka vänner man har. Alla har slutit upp vid min sida och stöttat mig.
Och tänk undrens tid är ej förbi imorgon kommer han hem på en kortare permis.
Långfredagen kom med ett underbart vårväder och härlig fågelsång. Mannen kom hem
pigg och lycklig av att få komma hem ett tag. Det var härligt att ha honom här hemma om än bara för några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar